Ludde, en till början blyg liten herre, men vem är inte det när kameran och den där konstiga fotografen kommer fram till en. Lite lekar så var han snabbt igång och tillsammans med mamman fick vi till helt magiska bilder!
Som fotograf fokuserade jag på att hitta ställen där solen inte störde alltför mycket. Fotografering skedde under eftermiddagens ganska starka solstrålar så då får man hitta skuggpartier där det går att få till den känslan jag vill ha i bilderna. Redan innan hade jag meddelat att min tanke var färgskala som gick i jordfärger så mamman hade kittat Ludde i en lite gammeldags klädsel som gick i benvitt och brunt. Kan väl säga som så att det var inte jättesvårt få till riktigt bra bilder med rätt färgskala och en Ludde i storform. Att han inte ännu kunde rymma ur bild (han gick inte vid fototillfället) gjorde att jag fokuserade på uttryck i bilderna istället. Normalt brukar jag inte gilla ögon som tittar rakt in i kameran utan en blick åt sidan skapar oftast mer känsla i bilden enligt mig. Dock i fallet Ludde så kunde jag inte låta bli när hans stora bruna ögon bara lyste in i kameran. Var liksom bara till att fånga ögonblicket.